Dagens kopp 771
Låt oss denna regniga morgon färdas i fantasin till en trevligare plats. Vilken skulle du välja? Eller skulle du rentav bli kvar där du är just nu, för du är redan där du vill vara? Knepigt det där, att vara här och nu när det ett slutet ögonlock bort finns djupa skogar, höga tallar, raggsockor och en knastrande vedspis. Om man ständigt fantiserar om den oas som är just ens egen, betyder det att man inte har förmågan att vara här och nu? Det är ju så populärt, det där "majndfollnäss" som en äkta gästrike skulle säga, att fokusera på det som finns i just denna stund, i nuet. Men om man nu har livlig fantasi så är det ju nästan slöseri att inte använda den, eller hur? Man tar sin lilla mindfullness med på en inre resa, kom med här nu så ska du få se! Och så färdas man över skogar, ner till stora mossiga stenar, känner fötterna sjunka ner, fullt av tallbarr är det men de är likt mossan mjuka av ålder och fukt. Tallarna reser sig stolta och höga, man ser hur de riktigt sträcker på ryggen. Solen har gömt sig, himlen är tung men det är ändå lätt att andas. Och där borta skymtar visst torpet, fönsterluckorna är stängda för vintern. Ja en inre resa ett par gånger om dagen känns helt nödvändigt för att behålla förståndet. Och när man under dagen sitter där på sin kontorsstol och blundar och någon händelsevis frågar vad man håller på med, ja ibland blir det krångligt att förklara. Då kan man säga att man har rökpaus, även om man aldrig varit rökare i sitt liv. Men visst är det lite samma, njutning för stunden?
#dagenskopp