Dagens kopp 888
Det är så skönt att märka att man inte är den enda som kan snöa in på diverse saker. Greta Hedlund, författaren bakom Ovansjöboken, var precis likadan, det är lätt att se. Vissa partier i boken innehåller det som behövs och inte mer, andra spårar ur totalt i glädjeyra, som kapitlet om täcken som är 20 sidor långt. Som jämförelse har hon dessförinnan, på endast 8 sidor, avhandlat både madrasser, kuddar, allt linne och sängens egen utformning. Täcken var viktiga ting och användes förutom i sängarna även i åkdon om vintern, så även fårskinnsfällar som användes av både fattig och rik. Värst var om man fick ohyra i fällarna, då lade man ut dem på snön när det var riktigt kallt, därefter piskade man dem och då for lopporna av, stela av köld. Det fanns många olika typer av täcken, vart och ett med sitt syfte, såsom gravölstäcken och bårtäcken som användes vid begravningar. Seden med blommor på kistan kom senare och kunde bara göras på sommaren. Om det var en yngre person som gått bort kunde man göra kransar av pappersblommor som lades på bårtäcket, dessa kransar tog man sedan hem och hängde på en stång i taket. Det fanns bordtäcken, dukar, vilka breddes ut på borden vid bröllop, gravöl, husförhör och jul. När bordtäckena inte användes hängde de på stänger i någon klädkammare. Precis som då klädedräkten ändrade utseende och frångick det som var sockenpräglat, lika blev det med sängarna. Man började tapetsera i gårdarna, kastade ut de tidigare väggfasta sängarna och sängtäckena gick från att vara färgglatt brokiga till att vara vita. På 1870-talet anordnades vävkurs i Ovansjö, sedan kom dessa ljusare täcken på modet. Genom bouppteckningar har man kunnat följa de olika täckena från 1679 och fram till slutet på 1800. Så intressant! Och min Blomsterfrossa får symbolisera brudtäcket, det allra finaste man som brud kunde föra med sig i linneväg till det nya hemmet.
🌳🌲🏡👵🌳🌲
#dagenskopp #broderi #blomsterfrossa