torparkärringen.blogg.se

När man får svettdroppar på överläppen av att äta frukost, ja då vet man att det är varmt. Men även om värmen känns tuff för en gumma med taskig termostat så klagas det inte, nej att bli uppvärmd skadar inte, till och med fotlederna och knäna har slutat knaka i denna ökenvärme. Mitt i natten fick Jorik en långpromenad, klockan var nog 1, och sedan satt gumman på balkongen och bara njöt av livet länge och väl. Det är sådana minnen man vill ta fram på vintern när det är beckmörkt vid 17. Så hur hamnade fokus på örngott denna morgon? På tant Hildas och morsans broderade monogram? Ja säg det, livet är fullt av mysterier. Men det kan åter igen bero på värmen, sängkläderna kavas och schavas det med hit och dit natten lång och örngott får bytas var och varannan dag i hettan. Och via Ovansjöboken får vi åter lära nytt, denna gång om örngott. Sedan långt tillbaka användes nämligen två kuddar, den undre, "hyendet", var stoppad med älghår eller havreagnar och kunde vara en ytterst knölig och hård historia. Ovanpå låg så överkudden, "örngottet" kallad, som var mjukare, fylld av sjödun eller ängsull. Och det som vi idag benämner örngott kallades kuddhuva. Kuddhuvan/örngottet var föremål för kvinnornas synnerliga omsorg. Spetsar fälldes in och med broderi markerades årtal och ägare. Både sängar och kuddar var mycket höga och man mer satt än låg då man sov, vilket kan vara en förklaring till att dåtidens sängar var så mycket kortare mot idag. Som madrass nyttjades halm som breddes ut på sängbotten, över detta lades ett täcke som noga stoppades omkring. Ofta låg man direkt därpå, längre fram kom hänglakan som synligt fick hänga på sängens sida mot golvet för att visa på att man hade ett sådant. På natten kunde man vika bort lakanet för att inte slita på det. Överst tronade så ett prydnadstäcke, "oppåtäcket". Något överlakan användes inte, det ansågs överdådigt. Ett helt kapitel finns om enbart täcken, kan det bli bättre!

🌳🌲👵🏡🌲🌳

#dagenskopp #ovansjöboken #broderi