Dagens kopp 883
Pinnspetsar användes förr till utsmyckning av olika typer av linne, till exempel på kortsidorna av örngotten. Det är en metod som går ut på att man först knyter ett fint nät av diagonala rutor som man sedan broderar mönster på. Tekniken att knyta näten är gammal, man har hittat bevarade nät från bronsåldern. Det sägs att kvinnorna i Gästrikland var särdeles skickliga på att tillverka pinnspets. Min Greta Hedlund-samling växer, nu med en liten skrift från 1920-talet i nytryck från -63, där hon lär ut grundläggande teknik. Men som vanligt är det i hennes kära Ovansjöbok man hittar mer, pinnspets beskrivs på flera ställen men berättelsen om Anna Magdalena griper mig. Hon var dotter till en regementsskrivare, och då hon hade inlåtit sig i kärlekshandel med en murare blev hon bortvisad hemifrån med 75 riksdaler på fickan i hemgift och förbud att någonsin mer visa sig i föräldrahemmet. Hon gifte sig med muraren som var en stor slarver. 1829 fick hon en dotter, mannen sörjde dåligt för familjen och Anna Magdalena försökte skaffa uppehälle till sig och flickan. Skicklig på hantverk var hon, redan som mycket ung hade hon undervisat kvinnor på olika gårdar i stickning och knytning av spets, något hon själv lärt sig hemma. "Hon sydde kragar till båd' präster och prostar", och fick 25 riksdaler för en altarduk. Hon sydde även begärliga pinnspetsar, och än idag finns några av de vackraste bevarade. Dottern Johanna lärde sig också hantverkskonsten. En dotterson, då över 90 år, berättade på 50-talet att hans mormor Anna Magdalena broderat de finaste spetsar på fri hand, utan mönster. Han mindes att folk alltid kallade mormor för madam Rygberg då hon var av herrskapsfolk, även om hon på grund av fattigdom fick arbeta jämt.
Visst älskar man sådana här berättelser!
🌲🌳🏡👵🌳🌲
#dagenskopp #ovansjöboken