Dagens kopp 873
Söndagsmorgon. Vaknar efter välförtjänt sovmorgon, tydligen är det ännu tidigt för världen runt omkring, allt är tyst. Inte en människa är ute och det verkar som om till och med småfåglarna sover ut. Vind som tar tag och skapar sommarljud i alla lövträd längs vägen, det är det enda som hörs förutom några skränande måsar. Ja, det är en morgon som inte går att värdera i pengar. Tystnad, så viktigt att få vara i den, klippa av alla de olika intryck som strömmar emot en hela dagarna. Bara vara. Gå långsamt. Studera de olika grå nyanserna på en stor sten. Glo upp i himlen. Följa ett moln med blicken vartefter det ändrar skepnad. Sedan hem, göra frukostbricka, sätta sig på balkongen. Nu börjar omvärlden kvickna till. Ett barn ropar på mamma. Ytterligare balkongdörrar öppnas. Jorik ligger på sin lammfäll i skuggan av linet och gör morgontoalett, varje tass i tur och ordning. Sträcker sedan ut sig raklång, somnar. Världen känns liten och stor på en och samma gång. Liljans vissnande kronblad gör en sista föreställning, man förmår inte kasta dem förrän de fått en sista stående ovation. Bredvid ligger broderiet, bonaden med folkdräkter och kurbits som igår kväll fick ordet "kärlek" i små stygn. Tystnad och broderi, de hör ihop. Och så har vi då värmen. Värmen som gör att allt går i lite extra sakta mak. Vinterbleka kroppar som försiktigt sträcker ut sig, lapar sol. Eventuella bekymmer är långt borta. Inuti råder frid.
🌲🌳🏡👵🌳🌲
.
.
.
#dagenskopp #levenkelt