Dagens kopp 862
Ett saknat öra, i kärringens värld duger man ändå. Skamfilad, nött, kanske en flisa ur, man får ändå vara med. Ja, alltid finns det ett användningsområde för vackra ting men så har det inte alltid varit. Nej, det fanns en tid, en lång tid, då minsta skavank oåterkalleligt ledde till sopkorgen. Då bara det hela, vackra och perfekta fick vara med. Det skulle också vara många likadana. Beror det på åldern att man nu prioriterar annorlunda? Att man insett att livet självt är fullt av skavanker och missöden, men det är fullgott ändå, och då är övrigt icke-perfekt också plötsligt mer än välkommet. Det udda lockar mer än det likformiga. Man är i halvlek och har förhoppningsvis många decennier kvar att traska runt på klotet, generna som den positiva tanken grundas på finns i alla fall. Man har kommit till en punkt i livet då man på allvar känner att en öronlös kopp förtjänar hedersplats på piedestal, och man tänker högt "titta, några skavanker men du står där rak i ryggen, fyller en funktion". Ja, det icke-perfekta har blivit det perfekta och man vill inte ha det på annat sätt, inte på något område i livet. Nej man vill ha mer udda i sitt liv, mer originalitet. Kanske har man äntligen, till sist, hittat sina själsfränder i barndomens byoriginal, de där gubbarna och käringarna som bara var som de var och som sågs som så udda av olika anledningar. I den tanken finns en vila, någonting så avslappnat och bekvämt. "Jaha. Ja så är det nog" tänker man utan särskild uppståndelse i hjärnan och tar en klunk ur en öronlös kopp. Det är försommarmorgon i juni och livet känns så perfekt som bara det icke-perfekta kan göra.
🌲🏡👵🌲
#dagenskopp #nofilter #te #levenkelt #sticka