Dagens kopp 918
Man kan inte annat än att älska det lite knöliga, ibland ojämna, lite ruffiga utseendet på ett stickprojekt som börjar nå sitt mål. När trådar hänger överallt och stickorna kunnat plockas bort. När man för första gången ordentligt ser hur det kommer att bli, första provningen. Hur man nästan håller andan när den dras över huvudet, hur blir passformen egentligen? När den sitter som en smäck och man blir så löjligt glad att man knackar på varenda dörr hemma och mannekängar fastän det är sena kvällen och vissa tas på sängen. Jo, så tossig blir man. Och man speglar sig och speglar sig, man får inte nog. Ödmjukheten har åkt ut med en klackspark, man sträcker på ryggen så man blir två meter lång och tänker Tusan, så bra jag är! Och när man ska sova viks det stickade ihop men åker inte ner i korgen, nej det hamnar på kudden bredvid så man kan ligga och klappa på det. Den fyrbente lägger sig med huvudet mitt på mönsterstickningen och snusar. Och när man nästkommande morgon ser en halvklar kofta i sängen så slår en faktiskt funderingen om man är helt frisk ändå, eller kanske är det en manifestation i galenskap, eller helt sonika i kärlek? Och nu ska finliret till - sticka knäppkanter, klippa upp fram så tröjan blir kofta, sticka halsringning. Fästa trådar. Göra en förstärkning bakom knäppkanten. Försiktigt dra i det hela både vertikalt och vågrätt så maskor blir jämna och faller på plats. Gå över mönsterstickningen med en virknål i högsta hugg och fiska upp de maskor som behöver synas bättre. Sedan skölja upp i vatten, släta ut, plantorka. Amen.
🌳🌲🏡👵🌲🌳
#dagenskopp #sommarkoftan2020