Dagens kopp 892
Den efterlängtade lilla skriften Gästrikland 1932 har kommit, vad passar då väl bättre än att börja morgonen med lite frieri? Här finns nämligen Greta Hedlunds artikel "Bröllopsseder i Ovansjö socken i Gästrikland vid 1800-talets mitt". Bara att beställa från ett antikvariat är en så härlig känsla, någon har tagit sig tiden att omsorgsfullt slå in boken i brunt omslagspapper innan ytterkuvertet. Tre män och två kvinnor, samtliga födda i mitten på 1800, har intervjuats för artikeln. Allt började med friandet, en omständig och äventyrlig historia. Att söka sig utanför sin samhällsklass var det inte tal om, nej lika barn leka bäst. Drängar friade med pigor, herrskapsfolk med varandra och en bonddotter med en bondson. När friaren kom till flickans hem hände det att den blivande svärmodern med tydlighet visade vad hon tyckte om sin tilltänkta svärson - var det någon man tyckte om bjöds det på en stor sup brännvin, var det någon fattig riskerade den stackars friaren att bli utkastad, eller så fick flickan välja. Ville hon ha den fattige så fick hon det, i kombination av utskällning från sina föräldrar. Ja hua. Tre söndagar i rad före bröllopet skulle det lysa i kyrkan för paret, det var till för att alla i socknen skulle få veta vad som var åstad. Första lysningen var det kalas på gården där bruden skulle få sitt hem, man bjöd brudfolket och de närmsta släktingarna. Var och en som mötte brudparet den dagen gav dem en käpp, så kallad krycka. Det var en form av lysningsgratulation, utformad av exempelvis papp som man satt fast ett vackert gratulationskort vid. Seden med så kallad kryckeståt kan spåras till 1700-talets början och hade sin grund i humor, att paret vid lysning "ramlade ner" från predikstolen och behövde krycka att stödja sig på. Fortsättning följer...
🌳🌲🏡👵🌳🌲
#dagenskopp #bröllopssederigästrikland