Dagens kopp 722
Vissa dagar har man så många frågor, vissa av dem till synes oviktiga men de upptar ändå ens funderingar. Hur kommer det sig till exempel att man hälsar på främmande människor man möter klockan 6 på morgonen men inte 12 på dagen? Är det för att promenaden klockan 6 nästan har något dystopiskt över sig, där man går i kolmörkret? Är det för att så få är ute och man inte förväntar sig att träffa någon? Det blir lite som vid torpet där man med självklarhet hälsar på alla man möter på skogsvägen, något annat skulle vara otänkbart. En annan fråga som blev aktuell igår är varför det tillverkas paraplyer som inte tål regn och rusk, när är det liksom tänkt att de ska användas? Hur prosaisk den frågan än kan tyckas vara så känns den relevant när man står där mitt på gatan och på premiäranvändningen av det nya paraplyet får det ut- och-invänt i spöregnet efter 10 sekunder på väg till ett viktigt möte. Nej paraplyer och den här kärringen går inte ihop, turligt nog fanns hundpromenadmössan i fickan som fick åka på, allt klär en skönhet. Jag undrar just om Hilma hade liknande frågor när hon sände namnsdagskort till Gustav 1917? Kortet hon valt är på en kvinna i folkdräkt som till synes karvar in något på en trädstam, man vill ju tro att det är initialer eller ett hjärta. Var hon kanske förälskad i Gustav, därav val av kort? Den enda Gustav som kan komma ifråga som mottagare gifte sig dock en tid senare med en annan. Ja frågor, varje dag har man dem. Vissa har svar, vissa inte, men slutar man grunna? Nej 😄.
👵👵👵
#dagenskopp