Dagens kopp 757
Vi gnetar oss framåt på broderandets väg. Man får inte ha bråttom, nej tålamodet får sig en dust varje dag. Ungefär 15 timmar har det tagit att komma så här långt, då låter man bli att tänka på att det är ett hav av blommor kvar. Men vem behöver skynda? Det kan få ta den tid det tar, dessutom har man ju tillfälle att tänka på så mycket medan man håller på. Några världsproblem tycks hjärnan inte kapabel att lösa i nuläget men den kan fundera på små ting som att det är innerligt skönt att ha sina nördiga intressen. Tankarna får segla omkring bland gamla brefkort och kyrkböcker, bland halvskrivna noveller och folkdräkter. Man är i sin lilla bubbla av stilla välmående, fyller på med bra energi från diverse till synes oviktiga ting som att pelargonerna är glada efter att ha tagits fram från vintervila, har klippts och fått ny jord. Man ser framför sig i fantasin hur man om några månader ska ligga på den gamla kökssoffan för en tupplur, med huvudet vilande på Kudden och blicken upp mot ett hav av prunkande pelargoner. Och blommorna på yllebroderiet är lika lena, mjuka och småludna som pelargonernas blad. Ja, i den lilla banala fantasin kan man stanna en lång stund, bara vara. Av oklar anledning dyker sedan en knastrande vedspis, några hönor och getter upp i bilden, de sålde in sig själva så att säga och välkomnas med öppna armar. För vem skulle inte vilja ha några hönor som traskar runt på trasmattorna och pickar i sig smulor under bordet. Och getterna, ja de får också vara inomhus, urrig grådag som det är. Det är när sådana här fantasier kommer, som är så verkliga att man sitter och ler, som man funderar på att man inte skulle bli förvånad om man en vacker dag sitter där på heltid i sitt torp och är en riktigt tossig kärring. Ett original med rumsren get.
🐓🐓🐓🐐🐐🐐
#dagenskopp #yllebroderi #broderi #levenkelt