Dagens kopp 740


Söndagsmorgon och bonaden hänger med. Det verkar som om vi får dras med den, min nya snuttefilt. Men det klart, att se något långsamt växa fram dag för dag kanske känns fint även för någon annan än bara för en sliten liten kärring. Ute skiner solen med oanad styrka, hur hittades den? Man kan stanna till och vända ansiktet uppåt, blunda och få färger att dansa bakom ögonlocken, känna välbehövlig värme. Och när vintertrötta ögon utsätts för sådan terapi kommer tårarna helt av sig själv, de frigörs på samma sätt som långa rysningar av välbehag då man kryper ner i ett hett bad. Solljuset passar bra idag, allt blir knivskarpt. Monsterans gröna bladkanter mot en skitig fönsterruta, tallens spretiga vintergrenar mot en blå himmel. Det är vackert och man tänker på att allt lull man omger sig med egentligen är så onödigt när det man behöver finns i sin enkelhet mitt framför näsan. Vad bjuder er söndag på som "själslig föda"? 
#dagenskopp 

Kommentera här: