Dagens kopp 936
Att gräva lite i skåpen, plocka fram en duk, ställa fram frukost. Börja kika på spetsen, och där kom visst en till gammal spets fram. Ingen av dem gör egentligen någon nytta. Duken kan ligga framme bara någon enstaka måltid, sedan är den solkig och behöver tvättas. Så onödigt, när man kan ha praktiska underlägg i annat material. Och den där gamla lösa spetsen, vad i hela fridens namn ska man ha den framme för? Ingen nytta gör den, ligger bara där och sladdrar. Men. Ibland är det så att det är de där helt onödiga sakerna som får oss att må bra. En liten vit duk i linne, med maskintillverkad spets som någon helt sonika zickzackat fast med symaskin. Jo, det går också bra, man behöver inte vara präktiga faster Agda hela tiden. Och så en handgjord skönhet som inte alls fyller någon funktion på ett frukostbord, sliten av tidens tand är den också med små hål här och var. Man studerar den noggrannt: virkade små blommor som fästs samman, sedan kantbård virkad på längden. Ett sådant där typiskt projekt som gumman aldrig skulle orka med, ett hav av lösa blommor som ska sättas samman. Nej praktiskt ska det vara. Som när man stickar koftor i ett och samma stycke. Så innan man ens hunnit ta en klunk av sitt morgonte har man börjat skriva ner hur den där spetsen skulle kunna virkas på andra ledden, allt i ett. Sytrådstunt garn är det, så man får hålla spetsen tio centimeter från ena ögat, något lutad, för att kunna se. Och medan den grå starren dansar svansjön framför en, jo den har en sådan morgon, så tänker man att den visst inte är onödig, den där spetsen. Nej, den är tvärtom helt nödvändig. Livsnödvändig. Gomorron!
🌳🌲🏡👵🌲🌳
#dagenskopp #spets #handarbete #levenkelt