Dagens kopp 933
I morgontidningen finns att läsa att forskare nu identifierat en ny galax med det något anonyma namnet SPTO418-47. Varför dras tankarna plötsligt till lika så namnlösa garnhärvor som bara föräras nummer istället för namn? Hur som, den nyfunna galaxen är lik vår egen Vintergata och har gett forskarna huvudbry: hur kan den vara så välordnad? Galaxen ligger smått ofattbara 12 miljarder ljusår bort och den bild vi kan se idag av den visar hur galaxen såg ut i universums barndom, då man hittills trott att universum bestod av kaos efter big bang, men så icke. Den nya galaxen, som ses som en ring av ljus, är ordningen självt. Ja nu har forskarna något att klura på, kanske är inte universums barndom som man hittills trott? Det är inte utan att man får en liten känning av existentiell ångest på morgonkvisten, och som alltid med rymdforskning får man märkliga funderingar. För hur kan man egentligen fotografera något som är 12 miljarder ljusår bort, det är ganska långt. Faktiskt. Själv har kärringen, trots nya glasögon, ibland svårt att se vad som ens står på dataskärmen framför. Men, vi kan anta att teleskopen inte har grå starr, inte folket som tittar i dem heller. Det är nog lugnast att ta sin tekopp och lämna rymden åt de som inte har anlag för existentiella grubblerier. Likt färder i berg- och dalbanor bör gumman undvika alltför mycket rymdtänk och det har hon vetat sedan barnsben då hon kunde sitta länge och fundera på att OM rymden tar slut någonstans, vad finns då på andra sidan slutet? Nej, dagen får bli betydligt mer jordnära, det är lika så bra. God morgon!
🌳🌲👵🏡🌲🌳
#dagenskopp #broderi #bonad