Dagens kopp 924
På hatthyllorna runt om i landet ligger idag sannolikt inte många hattar. Tänk att det en gång i tiden, för inte så länge sedan, var så populärt med hatt att den förtjänade en egen möbel. Jag minns hur farsan ända in på 70-talet hade på sig en svart skinnhatt, för att inte tala om fotona från hans ungdom då hatten fanns med när han skulle vara uppklädd. På gummans hatthylla travas istället koftor i prydliga högar. Det är härligt att se dem varje dag och det blir också så att man använder dem hela tiden när de inte är undangömda någonstans. Man kan undra hur länge hatthyllan får ha kvar sitt namn innan tidens tand döper om den. Klädhylla heter den nu i vissa butiker. Eller kort och gott hallmöbel. Saker och ting ändras, såsom orden kofta och tröja. Det vi idag kallar tröja, var förr i Ovansjö mer ett jacklikt plagg, ofta i vadmal och i modellen mer likt dagens kofta med öppning fram. Ordet kofta förekommer inte i de gamla bouppteckningarna från Ovansjö men på nätet kan man lära sig att kofta på 1700-talet var en del av adelsdamers vardagsdräkt, då var den inte stickad utan sydd i ylletyg som en slags nätt liten jacka som bars med kjol. Ordet kofta ska härstamma från ryskans kaftan medan tröja kommer från fornfranskan. Ja en helt vanlig tisdag i augusti får man också lära nytt på morgonkvisten. Men ord och fakta, fyrkantig kunskap, det viktigaste med koftorna är ju faktiskt känslan man får av att borra in näsan i hela härligheten. Att hålla alla i famnen och känna det mjuka fluffet, se färger och mönster. Minnas krångliga partier då man fick hålla tungan rätt i mun. Handarbete, hantverk. Idag ett nöje, förr en nödvändighet för att klä sin familj. Det hörde inte till ovanligheterna att en kvinna till och med kunde sticka medan hon gick någonstans, för att utnyttja tiden.
🌳🌲👵🏡🌲🌳
#dagenskopp #ovansjöboken #knittersofinstagram #knittingaddict #sticka