Dagens kopp 827
Denna coronaonsdag skiner solen igen och det tackar vi för. Kärringen sitter uppkrupen i soffan där ännu en arbetsplats skapats, nu börjar det verkligen likna kontorslandskap här hemma. Från köket hörs "Välkommen till IT-support, vad kan jag hjälpa till med?", från ett rum bredvid hörs liknande fraser men på engelska, i ytterligare ett rum deltar en gymnasist i webföreläsning och här sitter då kärringen med hörlurar och dator, beredd att stå till tjänst. "Kommunens yttersta ansvar" som det vackert kallas. Tur att man har mysig inramning med fotogenlampa och serranoskinka, inget passar bättre då det varit löning och because I'm worth it 😄 De små guldkanterna i tillvaron, de behövs mer än någonsin. Dessutom sitter kärringen här och är tårögd i morgonljuset, ett stråk av melankoli, eller kan det vara sentimentalitet, har slagit till. Det inleddes igår kväll med filmen Amelie från Montmartre, och ja, den har man sett 100 gånger men den är lika charmig ändå. Med humor och finurlighet visas relationer och personligheter, den är verkligen fin. Det hela fortsatte vid läsning av morgonnyheterna, ett långt reportage om en äldre man som legat svårt sjuk i covid19 och klarat sig. Jo, en tår fälldes och det hör inte till vanligheterna då man tar del av nyheterna, möjligtvis att en tår av ilska kan komma när man läser om Trumps förehavanden. Jag tycker att den där trumpen kan följa sina egna coronaråd och ta en hutt klorin var morgon, för det värsta är när han nu säger att "jag bara skoooojadeeee", ja då är man faktiskt ganska säker på att han var gravallvarlig och själv trodde på sin idé. Jo, när vi ändå håller på: Om vi får höra Trump säga en endaste liten gång till att "det finns ingen som är så insatt i det här som jag", ja då måste något drastiskt göras, som att sy ett munskydd med inbyggd munkavle och skicka som present. Hoppsan, jag tror kärringen är på hugget idag. Nu hugger vi istället tag i onsdagen!
🌲🏡👵🌲
#dagenskopp #coronatider