Dagens kopp 824


Att ägna dagarna åt gamla ting är att gräva ner fötterna djupt i myllan. Att stå stadigt, känna sig förankrad. Det var inte bättre förr sägs det och det verkar sannerligen stämma, livet var ofta hårt och slitigt. Att nästan maniskt störtdyka i gamla berättelser handlar inte om att idag vilja leva så som de gjorde förr utan att lyfta och synliggöra hur livet kunde te sig, framför allt för kvinnor. Genom dimensioner skulle man vilja ropa ut till alla dessa kvinnor - jag ser dig, jag ser vad du gick igenom! För kvinnor på mindre torp och gårdar där kanske inga drängar fanns var arbetsdagen lång, längre än mannens och ofta fick de utföra även "karlgörat" när männen jobbade i skogen. Citaten i boken som jag nu läser, de kryper in under skinnet. Kvinnoröster från generationer tillbaka som berättar om sin vardag. Att det ens fanns energi till slöjd och hantverk kan tyckas vara ett smärre mirakel, men man var självförsörjande på så mycket man kunde och det var av nödga, inte lust, som man sydde kläder och slöjdade. I en annan bok läste jag för någon vecka sedan att den industriella revolutionen innebar stor förändring för kvinnor, plötsligt fanns mer tid, det sammanfaller med att bonader och andra textilier som kanske var av rent dekorativt syfte började skapas. Ja, det är sådana tankar som far omkring när nål och garn jobbar fram en stor blomma på bonaden. Men det är kvällsgöra, nu ska bild och text fortsätta bli film, frågan är bara hur man ska kunna göra dessa kvinnors röster rättvisa? Kanske står de bakom och hejar på, glada att vi hundra år senare vill lyssna på deras berättelser. 
🌲🏡👵🌲
.
.
.
#dagenskopp #feminism #kvinnohistoria 

Kommentera här: