Dagens kopp 815
Jag brukar ofta tänka på vilken gåva det är att ha ett intresse som man kan nörda ner sig i. Om intresset dessutom kan knyta en bakåt till tidigare generationer, och framåt till kommande, ja det går inte ens försöka beskriva hur rik det får en att känna sig. Här har vi tant Hilda och hennes gamla duk. Den är luggsliten och fläckig och låg i många år när jag var barn på ett litet pelarbord som farbror Anders snickrat. Det där bordet är helt fantastiskt vackert och står än idag hos lilla morsan. Duken har fått en ersättare och originalet är här. Jag vet inte om Hilda kunde virka eller om hon i sin tur fått den av någon, men känslan av att veta att hon hållit i den, tagit upp och skakat av, dammat bordet och lagt tillbaka, ja hur galet det än kan låta tycker jag till och med om fläckarna. Och så har vi då intresset. Nörderiet. Att kunna se på duken, kunna se vad som är upp och ner och fram och bak, kunna räkna ut mönstret bara genom att titta. "Tre stolpar, två luftmaskor, tre stolpar, 8 luftmaskor, ett omtag...". Då känner jag mig rik och man landar i nuet på ett väldigt skönt sätt. Gårdagskvällens tittande på Drömhus Sicilien på SvT, vilket ledde till att man halva natten googlade på förfallna gods och gårdar som är till salu i Sydeuropa, ja det är nu som bortblåst. Vem behöver ett gods i Frankrike när man kan ha ett torp i gästrikeskogen? Och vem behöver fynda antikviteter på Sicilien när man redan har dem i sina egna lådor? Hur var det nu, att inte se skogen för alla träd... Att vara nöjd är ett väldigt trevligt tillstånd. God morgon!
👵🏡
.
.
.
.
#dagenskopp #virka #gamlamönster #handarbete #svartvittfoto #levenkelt