Dagens kopp 808
Långfredag, en solig sådan. Som barn kvalade den här dagen nog in som årets tråkigaste, ja långfredagen hade som ett mörkt skynke över hela sig. På TV, om det nu händelsevis fanns något program dagtid, var det ve och plåga i svartvitt. Hela dagen väntade man på något, oklart vad, och fastän ingen i familjen var religiös var känslan att det var allvarets dag. På något sätt passar corona och långfredag ihop, visst gör det? Aldrig har väl långfredagen känts så passande som i år. Så vad gör man då när man i Staden i princip haft långfredag nu i en hel månad? Social isolering, distansering, ja det känns som att påsken kom tidigt i år. Är det därför som man inte plockat fram en endaste usel liten kyckling eller fjäder, små kvistar i en vas är det närmaste ris man kommer och man känner sig mer beredd att istället förbereda för midsommar, den borde ju vara här snart. Ja nu är man redo för någon form av uppståndelse, det är en sak som är säker. Hur tillbringar ni er påsk? Sitter ni i hemmets lugna vrå eller flyr till skogs? Ja för ordentliga medborgare som vi är står inget kalas på agendan, inte ens en liten fika, nej vi lyder order och håller avstånd. En dagstripp till torpet blir det i alla fall, årets första. Bilen är full med bensin, mat och vatten är packade, 5 kilometer in i gästrikeskogen lär det inte finnas ett enda litet virus och inte kan man smitta någon heller om man nu ovetande går runt med någon skit. Ja kanske man får sin uppståndelse ändå. Höga tallar och ett torp som ska få en coronafri kram, det är det närmaste kram man kommer i dessa tider. Men ärligt talat, att krama träd och torp slår ändå det mesta, eller hur?
⚘⚘⚘
#dagenskopp #torpetigästrikeskogen