Dagens kopp 805


Pelargoner, visst skulle livet bli bra mycket tristare utan dem? Det är något alldeles särskilt med dem, dock oklart vad. Det finns ju vackrare blommor. Grönare, frodigare. Mer moderna. Ändå slår de inte pelargonens charm. Pelargonen är som Jansson på julbordet, som knäckebrödsmackan, som handarbetet. Den är självklar, trygg och ska helt enkelt bara finnas där som en medicin utan recept. Vad som än händer står den där trofast, växer till ett knotigt litet träd med vedartad stam. Ger oss sticklingar som vi bara kan stoppa i jorden, som hojtar "Vi har rotat oss nu!", ja sticklingarna har vuxit upp på mamma pelargon och har en inre självsäkerhet som ingen annan fjantig krukväxt kan ta ifrån dem. Pelargonen knyter oss bakåt i tiden till barndom, rotar oss i nutid likt sticklingarna, är en daglig dos välmående. Att ligga på en gammal kökssoffa och kisa upp, där bakom en hängmatta av pelargonblommor skymtar en blå himmel. Ja, det är sånt som någon borde ta patent på. På varje sjukhus borde en friskhusavdelning finnas, full av knarrande kökssoffor och pelargoner som väller och böljar. En tupplur om dagen där skulle vara ordinerad av doktorn, även för tjurskallar som trilskas och inte vet sitt bästa. Efter denna tupplur skulle de stå där på rad och klia sig i huvudet, de där doktorerna. Vad tusan hände? Alla värden förbättrades ju! Ja, låt en liten kärring få drömma lite under sina pelargoner, det är helt ofarligt och utan biverkningar, jag lovar! 
⚘⚘⚘
.
.
.
#dagenskopp #pelargoner 

Kommentera här: