Dagens kopp 596
Ibland känner man i varenda cell att man är på rätt plats vid rätt tillfälle. Man suger åt sig av livet, ler så man får ont i kinderna, man har sinnesfrid. Nej sinnesfrid är fel ord, för kreativiteten känns som en brusande fors som sveper genom en i rasande fart. Gårdagens föreläsning var njutning från början till slut. Jag antecknade likt en huvudsnurrande människa i Poltergeist. Tittade på filmsnuttar, fick beskrivet, förklarat, blev inspirerad. Den historiska dokumentärens utveckling fick vi höra om. Och hur man kan tänka när man ska ringa in en bra filmidė. Den måste ha kropp/substans, vara något konkret som man kan ta avstamp i. Hon sa något vackert, läraren. "Att få saker att återvända till sitt ursprung". Hon borde veta vad hon pratar om eftersom hon gjort ett stort antal dokumentärer för radio och tv. Jag lyssnade, insöp varenda stavelse. Kände mig levande. På kvällen sjöng jag i kör, kände energin pulsera i lokalen när 100 personer sjöng stämsång ❤ Jag tror bestämt att hjärtat svämmade över. Tänker på en del av Erik Lindorms dikt Lyckans minut, "Jag lever, jag lever, på jorden jag står. Var har jag varit förut? Jag väntade visst i miljoner år på denna enda minut" När vi får känna livet pulsera in oss, ja det kompenserar för alla dagar i stiltje eller uppförsbacke. Det är i forsen man vill vara, hur utpumpande det också kan vara ☺️ Men det är skönt utpumpad man blir, inte dränerad. Man känner som ett surr, som en pirrande känsla som fyller hela bröstkorgen. Vibrerande. Man lever. Ute är det höst 🍁🍁🍁 och ikväll väntar syjunta, första träffen för hösten. Inte så konstigt att det känns som om man vunnit 10 miljoner på lotto 🥰 Har ni energi idag? Om inte, här kommer en virvlande höstvind med energi, från mig till dig!
\nI bakgrunden: min mormorsmor Klara!
🌷🌷
#dagenskopp #kulturarv #frukost #kurs #släktforskning #joyvoice