Dagens kopp 626
Nybakat, varmt bröd. Riktigt smör, extrasaltat, så kylskåpskallt att det knappt går att få på. Mer behövs faktiskt inte, morgontimmen känns genast perfekt. Ute är det mörkare än mörkast, och fastän det är milt i luften kommer en känsla av jul emot en där man går. Kan det bero på att de första tappra redan fått upp ljusslingor på sina balkonger? Längs väggar och räcken lyser små stjärnor i allt det grå. Tanken på jul känns bra. Medveten om att det för många är en jobbig och / eller betydelselös tid, men för kärringen är känslan av jul en av de bästa under året. För det handlar om känslan, inte pengar, prylar, maten eller något annat. För allt det kan finnas men känslan av jul är ändå inte där. Kärringen har firat jul i sorg, det var tuffa dagar. Minns en Jansson som blev extra mycket saltad av tårar, det var 17 år sedan och kärringen försökte förtvivlat ordna någon form av gemenskap mitt i det faktum att det plötsligt var ett barn mindre runt bordet. Ja det var en overklig jul. En overklig tid. Ibland undrar kärringen om livet egentligen någonsin mer blev normalt, vad nu normalt är. Allt är föränderligt, kan det vara därför som de vajande små stjärnorna på något vis får en att må bra? De är som de ska vara, på samma plats, varje år, och det som en gång var ett taggigt sår blir liksom inlindat i mjukaste sammet. Bara längst in finns en kärna kvar men det är inte längre taggigt, det är vibrerande, pulserande, närvarande. Och det känns konstigt nog bra, för man vill ha det där, man vill bära det med sig, alltid.
🌳🏡🌳
#dagenskopp