Dagens kopp 672
Gårdagskvällens fortsätta sökande efter Mia, Olga och Ida ledde till ett större antal kostigar som slutade vid bergväggar. Men ger vi upp? Nej, har kärringen gett sig tusan på något så vet de flesta att det inte går att övertyga henne om annat, hur tokigt det än verkar. Eller som morsan brukar säga om kärringens tilltag: "Men vad ska det vara bra för?" Ja, säg det. Sinnesfrid kanske. Eller känslan av att lösa ett mysterium. Eller helt enkelt bara för att det är så jädra roligt! Medan Mia, Olga och Ida får bida sin tid lite så vänds blicken istället mot Oskarshamn. Där bor 1904 fröken Mathilda Persson på Storgatan 58. En dag kommer ett brefkort från hennes mor som skriver "Hjertliga helsningar till min dotter, min helsa är som vanligt". Kortet är postat i Kristianstad. Och åter hamnar vi, trots idogt sökande, i vakum. Hur är det möjligt? Har kärringen tappat greppet? Männen, en knapptryckning bort på släktforskningens väg. Kvinnorna, så många knapptryckningar bort att en timmes sökande inte räcker för att få fram ens en liten ledtråd. Intressant. Detta, mina vänner, är något att grunna på en dag i november.
⚘⚘
#dagenskopp #kärringensläktforskar