Dagens kopp 512

Vad bär vi med oss från dem som kommit före oss? Vad väljer vi att ta efter, vad finns där utan att vi ens behöver reflektera? Vad gör vi av våra liv, gör vi val i stort som smått som får oss att känna stolthet? Lär vi av andras misstag eller måste vi själva hela tiden gå knotiga vägar? På fotot är morsan 17 år, en av mina favoritbilder. Fantastiskt tjockt, självlockigt hår, ett hår som jag skulle gjort en hel del för att ärva. Morsan själv, hon tyckte som barn att håret var en plåga, retad som hon blev av de andra barnen. "Haha, Gustav Vasa!" var standardrepliken. När det regnade blev lockarna än större. Fantastiskt, tänker jag där jag sitter med mina raka testar. Men det finns annat jag ärvt, den Ericssonska envisheten till exempel, väl känd i släkten. "Man kan allt man vill", det är bara att ge sig tusan på det. Flit är en annan egenskap, även om jag vågar erkänna att tidigare generationer nog hade mer av den varan. 17 år, det var länge sedan jag var i den åldern, ännu längre sedan morsan var det. Hade vi gemensamma drömmar? Jag såg igår dokumentären om Leif GW Persson, han hade ända sedan han var barn tydliga bilder av vad han ville göra med livet, det var pengar, röra sig i fina kretsar, framgång. Hur jag än vrider och vänder kan jag inte minnas att jag någonsin tänkt karriär på det sättet, det har varit annat som varit viktigt för mig. Som 13- åring skrev jag brev, ja det var före mejlens tid, till Röda Korset, Diakonia med flera och undrade hur jag skulle göra för att få jobba i flyktingläger. Fick svar från alla! Har ännu breven kvar. Det var seriösa, utförliga svar till en drömmande 13-åring. Någonstans på vägen tappade jag bort de där drömmarna, men tror idag att jag redan där hade satt fingret på något viktigt. Att jobba som sjuksköterska eller läkare i flyktingläger hade nog passat mig bra. Tyvärr förstod jag inte förrän jag var vuxen att det där var drömmar jag hade kunnat nå, och då hade livet redan sin färdiga ram. Men kanske har vi fortfarande en inre 13-åring eller 17-åring inom oss som vi kan uppmuntra att följa sina drömmar? 

Kommentera här: