Dagens kopp 505
På ett lite suddigt fotografi från tidigt 1900-tal poserar morfar Einar med sitt dragspel. Han är bara en ung pojke med hela livet framför sig, han ser glad och stolt ut. Vilka tankar har han om framtiden? Vad vill han, var brinner han för? Och framför allt, vilka förutsättningar finns för drömmar? Det är ett fattigt och strävsamt liv han har framför sig, morfar. Ett liv där han brinner för musiken, duktig spelman som han är, men där han tvingas jobba hårt i skogen fast han hellre vill gå runt och spela. Längre fram finns fru och barn att försörja så livet prioriterar sig självt. Kunde han ändå hålla sina drömmar levande? Det vet jag inte för de enda minnen jag har av morfar är tyvärr när han var mycket gammal och sjuk. I morfars leende ser jag min mammas mun och kanske även drag som min dotter har. Idag är det inte morfar utan en yngre generation som står med ett leende och hoppfull blick. För 21:a året i rad kommer jag att stå på skolgården när min yngsta går ut grundskolan, stolt och glad. Förutsättningarna idag är förändrade, hela världen står vidöppen. Man tillåts brinna, livet ger för de flesta av oss de möjligheter vi önskar. Men det finns också de som aldrig får blomma ut av olika anledningar, de som kommer från sköra miljöer eller har egna svårigheter som gör att de inte vågar eller förmår leva som de egentligen vill. Morgonens kopp tillägnas alla som står i ett vägskäl och inte vet hur de ska kunna gå framåt. Men vet ni, det är ingen fara! Livet har lärt i alla fall mig att man kan välja om, och om igen. Ibland blir det fel väg men man hittar rätt igen, så småningom. Det viktigaste är att vi pö om pö vågar ta fram våra passioner och låta dem vägleda oss ❤