Dagens kopp 503
Skogen vaknar, låter, leker
genom dis av sol och vind
öppet fönster, sommaren smeker
mjukt och varmt emot min kind
🌲🌳🏠🌳🌲
Fyra dagar i mitt lilla paradis men nu bär det av till staden igen. Har kommit in i ett lugn och vill hellre stanna kvar men så är inte verkligheten just nu. Sommaren är lång, det blir många fler vistelser här men just när man packar ihop känns det lite vemodigt. Igår när jag gick med Jorik på promenad och tittade upp på några jättelika granar så kände jag mig så liten. Skogen var så fin, solen silade mellan tallstammarna, lingonriset var fullt i blom och täckte hela marken. Lilla skogsvägen snirklade fram. Och samtidigt som allt är så vackert får man den där känslan av litenhet, när naturen är mäktig. Vi är små prickar i kosmos, varken mer eller mindre. Sedan kan man ställa sig barfota i nyklippt, solvarmt gräs och känna tvärtom, att man blir jordad. Fötterna ner i myllan. Ja vem har inte sagt att en vistelse i skogen kan väcka känslostormar? 😄
🌲🌳🏠🌳🌲
Nu bommas dörrarna igen för den här gången, hej då skogen!