Dagens kopp 501
Torpet innebär verkligen återhämtning. Det är som att all eventuell sömnbrist ska åtgärdas på bara några dygn. I går kväll slocknade tanten vid 22, det hör inte till vanligheterna. Och i morse, efter promenad med Jorik i ottan så blev det horisontalläge igen, och det var inte bara vila, nej då, avtuppad i flera timmar till. Jorik stackarn som inte är van vid att matte är så trött, han trodde att något var fara på färde och försökte sig på något som närmast kan kallas hjärt- och lungräddning, när det inte hade effekt började han knapra på mattes örsnibbar. Det hjälpte. Tanten satte sig upp, solen silade in genom myggnätet och livet kändes så där oförskämt bra. Så ringde morsan och ville komma på besök, det blir första visiten sedan förra sommaren och helt kry har hon inte varit så nu är det stränga förhållningsorder om att ta det lugnt. Vi får väl se hur det går 😅 Morgonen var precis så där som morgnar i ett torp ska vara. Ljuden från skogen genom myggfönstret, tankar på livsval, och plötsligt ringde det igen. Nu var det den förra arbetsgivaren som ville diskutera uppdrag igen, spännande! Det var just det där med synkroniseringar 😄 Hur det nu blir återstår att se, men livet denna förmiddag i juni känns plötsligt väldigt lätt, det är tre hela dagar kvar av ledighet och man kan inte annat än ställa sig i skogen och skrika högt till livet: "Bring it on!"