Dagens kopp 500
Nog får man kalla det ett litet jubileum att presentera den 500:e koppen, nationaldag och allt som det är. På ett kolorerat foto från 30-talet sitter mormor med sina flickor under den enorma björken i Småströmmarna. Den där björken var tydligen något alldeles särdeles, tänk så fantastiskt om man fick se den. Kanske står den kvar? Morsan sitter i ljusblå klänning och kisar mot kameran. Än vet man ingenting om kommande världskrig och elände. En tid senare kommer familjen att flytta till Ockelbo och senare till Botjärn. Olika vägar som leder en till nya platser, nya möten. Och ibland är det så att verkligheten överträffar dikten, man behöver inte bara titta på ett gammalt foto och fundera kring vad som hände, nej i ens eget liv händer också märkligheter. Det kan exempelvis vara så att man tar en promenad med sin lilla hund och på vägen träffar på en annan hund. De två blir snabbt vänner, liksom mattarna - en kort stunds samtal som blir till tio minuter, som blir till 20 minuter, ja sedan är det liksom klappat och klart. Inga tveksamheter, det här är en människa man vill träffa igen, telefonnummer byts, man är på väg att säga hej då och gå åt skilda håll. Men som i förbigående kommer man in på ämnet arbete, och det är då riktigt märkliga ting sker. För av stadens cirka en miljon invånare visar det sig att personen man har framför sig är den man tidigare under dagen samplanerat telefonledes med i akuta gemensamma ärenden mellan myndigheter. Det är vid sådana här tillfällen som man nästan önskar att man gått någon kurs i filosofi och kunde sätta ord på detta osannolika. Fast rent och skärt bondförnuft går också bra, "dä va då jädra märklit". Vad försöker livet säga oss med dessa möten? Och hur ofta har vi sådana här möten utan att ens vara medvetna om det? Ja det är något att klura på denna 28-gradiga dag. Likt morsan får vi idag söka upp skuggan från en björk, lägga oss på en filt och glo upp i himlen medan vi funderar på Livet, för nu bär det av till torpet! Vad gör du denna nationaldag?