Dagens kopp 541
Texten till morgonens kopp brukar oftast börja formuleras i skallen under den första hundpromenaden för dagen. Då när man i princip har klivit rakt upp ur sängen, rätt ner i skorna och är på väg ut innan man ens hunnit fatta att det är en ny dag. I sanningens namn har man också hunnit med ett besök på damrummet, för vid den eminenta ålder som kärringen uppnått är blåsan inte vad den en gång var. Borta är den tid då en halv dag kunde gå innan hemlighuset uppsöktes, då när man till och med kunde glömma av det. Nu för tiden är det snarare tvärtom, "Jaha, kissnödig, klockan måste vara 4 på morgonen" 😄 Så, man går där på sin promenad och huvudet är så där härligt nystädat, inte en tanke på fel plats. Det är fengshuiat, avskalat och minimalistiskt, precis som när man kliver in i ett hotellrum av det slag som gör stort hål i plånboken, inte ett sådant där rum med fläckig heltäckningsmatta och sprickor i handfatet. Man andas frisk morgonluft, man drar koftan tätare, och så hör man det - det där omisskännliga tjattrandet i kombination av kvistar och grenar som prasslar...mina ekorrar! Tre stycken som likt en dna-sträng virvlar runt trädstammen bredvid en, som stannar upp och ser en rakt i ögonen och jo! Det är ett själarnas möte, "gomorron!" säger ögonen mot varann. Dagen är räddad för den här gången, leendet stannar kvar en lång stund och man tänker på att ingen annan vet om det, men de där ekorrarna är Mina! 😄😄😄
🌳🏠🌳
#dagenskopp