Dagens kopp 538
Ibland får man sig en tankeställare om vad som är viktigt i livet och den kan komma när man minst anar det, exempelvis när man plötsligt sitter fast på E4 och sedan i snigelfart guidas förbi en olycksplats. Tre bilar står stilla. Hopknycklade. Fluffiga, uppblåsta airbags sticker ut genom krossade fönster och öppna dörrar. Räddningstjänst, polis, ambulans. Uniformerade personer som rör sig över motorvägen, mellan vägbanornas staket och grässlänter där rallarrosen växer. Bilköer så långt ögat når. Nyss fick minst tre personer sina liv förändrade, kanske för all framtid, och jag tänker på hur skört livet är och hur vi ibland slösar tid på så banala saker, som diskussioner om vems tur det är att gå med hunden. Vi har inte tid att slösa, den måste tas tillvara, göras värdefull. Under gårdagskvällens och nattens festande hos en släkting som firade jämna år så var livet som det är tänkt - familj, vänner, lek, skratt, värme. Tack för att jag fick vara med om det, för jag kände så starkt när jag lade mig vid halv tre i natt att det är det livet går ut på, att bry sig om varann. Ännu mer känner jag det här och nu, vid en olycka, där jag kan åka vidare oförändrad medan andra blir kvar. Livet. På sätet bredvid ligger en stor bukett ängsblommor plockade i torpet. De är lindade i blöta papper med plast om men slokar ändå i värmen. Förgänglighet. Vackert, vemodigt.
🌳🏠🌳