Dagens kopp 534
Mani. I uppslagsverket läser vi "Ett tvångsmässigt beteende, en överdriven fixering som leder till stort välbehag då en viss handling utförs." Ja, det är inte utan att man undrar vad man fått en släng av, dessa perioder av fixering då till och med stickningen läggs åt sidan. Handlar det inte om att leta efter Mimmi i San Fransisco eller efter Gunnar i Maine, ja då spårar man tydligen släktens kvinnor i rakt nedstigande led mot tidernas begynnelse och upptäcker många spännande saker. Nu måste allt dubbelkollas i flera led, men om det jag fått fram hittills stämmer så är jag nu på mormors mormors mormors mormors mormor, hon hette Margit och var född 1654. Dessutom ser det ut som om släkten på min mors sida har finsk påbrå, något händer på 1600-talet som gör att minst två led av finskklingande namn kommer in bland alla Pehrsdotter och Jansdotter. Så spännande! Har man inte någon krämpa idag så man måste stanna hemma? Känner noga efter. Nej, tunt hår och nariga fötter kvalar nog inte in som godkänd sjukdom, och lika bra är det. Det är sommartid, arbetsdagen på det grå kommunalkontoret är inte alltför lång, dessutom ska nog hjärnan skyddas mot överhettning. Lika bra att gå till jobbet och få lägga det känslosamma åt sidan ett par timmar 😄 Klara, Stina, Lisa, Maria och Anna, några av de kvinnor som jag bär spår av i mig. Så fantastiskt! Vilka var ni? Nästan känner hur tio generationers kvinnor, genom fem århundraden, står bakom min rygg nära och håller varandra i handen och det är nästan, nästan så man ser dem om man kikar i ögonvrån ❤ Gåshuden kommer och får mina armar att resa borst. Känner mig så tacksamt glad och jordad. Ikväll fortsätter forskningen!