Dagens kopp 532
Vänliga gester, ibland tror jag faktiskt att det är det livet går ut på; att visa och få vänlighet. Det kan vara något så enkelt som att man mitt i morgonbestyren ser monsterans kraftiga blad tynga stammen, det ser skört ut, man hör den be om hjälp. Trots att man egentligen inte hinner så gräver man i skåpen, hittar en bambupinne som trycks ner i jorden. Försiktigt lutas stammen mot pinnen och det är som att hela blomman slappnar av och uttrycker tacksamhet. Och man mår så bra av denna lilla enkla vänlighet som man tog sig tid att visa, för det som är bra med vänlighet är att det känns lika fint för båda parter. Vänlighet kan också vara att man letar information på nätet om morsans barndomstrakter och hittar en liten bygdeförening som man mejlar en kväll. Genast får man svar, och innan klockan blivit midnatt har flera mejl utbytts och det visar sig att den vänliga personen i andra änden inte bara besitter kunskaper om bygden i sig utan även har spårat traktens alla släkter, även yours truly. Man får kontaktuppgifter till en person som intervjuats så sent som i våras, en person som berättat om min morfars syster Teresia som bodde nära mina morföräldrar, och man får veta att det kan hända att man har släktingar kvar i trakten. Det är sånt här som gör att man bara sväller över av kärlek till hela mänskligheten. För en kort stund skiter man i Trump, Putin och andra maktgalningar och låter hjärtat vila i vänligheten från en främmande människa. Och helst, om man fick välja, skulle man göra ett gäng mackor med kall skinkstek och saltgurka, linda in dem i smörgåspapper och fylla termosen med kaffe, sedan skulle man sätta sig i bilen och åka på dagstur till de där trakterna. Men idag kallar plikten, det är tio arbetsdagar kvar tills att man har det där havet av ledighet framför sig. Hoppas få fram mycket spännande information som kan leda en på rätt väg mot berättelsen om mormor Ragnhild ❤ Mormor, jag kommer! 🌷