Dagens kopp 693
Det där med behovet av att nörda ner sig i släktforskning när man blir äldre, vad beror det egentligen på? Och det räcker inte med forskning, nej likt en ängslig själ letar man udda porslin från Gefle och känner sig så jordad och trygg då man äter ägg- och ansjovismackan på Mignon eller Visby eller dricker frukostdrycken ur Vinranka, eller då man tittar på gamla sekelskiftesvykort över gamla Gefle och läser "Kära Ellen", och man har ingen aning om vem Ellen var men det tycks inte vara av betydelse. Vad är det i det gamla som får en så fullständigt tossig? Är det känslan av att vara sedd? För det är man, man kan inte låta bli att känna närhet eller till och med beröring från de som funnits förr. När man sitter där vid datorn, letar information, antecknar, skapar släktträd, nördar, ja om man kikar över axeln är det som om en lång rad gestalter står där. Vissa vemodigt leende, andra uppmuntrande. Är det i ens fantasi? Nej de finns där, pockar på med sin berättelse. Och när man håller i de gamla brefkorten kan man för sitt inre se glimtar av händelser, är det fantasin som spelar en spratt, håller man fullständigt på att tappa greppet? Det som är så bra är att det faktiskt inte spelar någon roll, hittar man på, gör ens själ en visit i en annan dimension, är man utsliten? Man analyserar inte, man bara kikar över axeln, nickar mot de som är där och säger "Jag hör er", och hela ens inre känns lugnt, sansat och tryggt. Och berättelsen fortsätter växa.
📜🖋
#dagenskopp #rörstrand #kärringensläktforskar