Dagens kopp 680
På ett brefkort sänt i början av 1900-talet är kullorna och dalkarlarna ute på slåtter, i bakgrunden sträcker Siljan ut sig. På kortet har någon med sirliga handstil skrivit " Att älskad vara och älskad bli är livets skönaste poesi". Den som får de vackra orden är Maria Nilsson, en ung kvinna som arbetar som piga hos en storbonde i Vestbyggeby, Valbo. Hon är knappa 20 år och är redan inne på sin andra tjänst som piga. Som nionde barnet i en syskonskara på tio har hon fötts i augusti 1885 och redan som 16-åring har hon lämnat hemmet för att börja arbeta hos en bonde nära föräldrarna i Hedesunda. Men nu arbetar hon i Valbo och kommer så att göra i fyra år innan hon återvänder till hemtrakterna av Hedesunda. Hur länge hon blir kvar där, och om hon gör flera tjänstgöringar som piga, ja det förtäljer inte historien. Men någon gång på vägen dyker kärleken upp i Marias liv och 33 år gammal gifter hon sig med hemmansägare Anders Johan Persson, på så vis hamnar hon åter i Valbo då hon flyttar till honom i Åsbyggeby där han har sin gård. Året efter föds sonen Roland och ytterligare något år senare kommer dottern Ingrid. Man kan lätt anta att hon lever ett gott liv, Maria, men Roland är sjuklig och dör i sockersjuka bara fem år gammal 1924. Den lilla familjen består nu av tre personer och kommer så att göra, de blir också kvar i Valbo. 1955 dör Maria, sedan även maken, och när dottern Ingrid går bort 2004 efterlämnar hon inga barn. Kvar i trakterna idag finns släktingar till Marias make. Och jag, jag åker sannolikt på samma vägar där Maria gått många gånger, för i Åsbyggeby är infartsvägen till mitt torp. Ja verkligheten överträffar åter dikten när man börjar undersöka historierna bakom brefkorten.
❤
#dagenskopp #kärringensläktforskar