Dagens kopp 582
Sista semesterdagen. Det är nu man ska sammanfatta läget, titta bakåt, drömma framåt. Det är nu man ska konstatera om man är utvilad eller ett vrak, om man har jobbångest eller är tillfreds, om man känner ett inre lugn eller har hjärtat i halsgropen. Och vet ni, jag är nöjd! Sitter till och med och har ett belåtet småleende på läpparna, det ni. Ser bakåt på den första längre semester jag haft på fem år, den har innehållit det mesta, ja både små och stora äventyr. Resa till fjärran land med orientaliskt bröllop, resa till storstad. Torpvistelse, varit i stan, stickat, besökt morsans barndomstrakter samt en lagom dos av glo-in-i-väggen. Och så har vi gårdagens besök på Titanic-utställningen som verkligen kröp under skinnet. Det är sista veckan den är öppen, har ni möjlighet så gå, sedan flyttar den vidare till Palma. Utställningen är otroligt välgjord, man har på sig hörlurar och hamnar i sin egen värld med berättarrösten medan man får se uppbyggda miljöer, se föremål och foton, höra om levnadsöden. Det var nytt för mig att så många svenskar varit ombord, svenska var det näst största språket. Man blev berörd, hela familjer som gick i djupet. Satt en lång stund efteråt och tänkte på alla drömmar om ett bättre liv som många av passagerarna i tredje klass säkert hade haft, plötsligt förändrades allt. Av bevarade föremål fanns flera anteckningsböcker, vissa i storlek av en tändsticksask. Tänkte på hur vi människor alltid tycks ha velat sätta pränt på våra tankar, kanske var det för en del av dem som för mig, att orden på nåt sätt blir riktiga först när de skrivs ner? Ja, det var en vemodig, pampig och väldigt fin utställning. Efteråt kändes det så rätt på något vis att logga in på Antagning och klicka i "Jag tackar ja" till kursen "Kärlek, motstånd, medier - skrivandets och läsandets praktiker". Jag vet inte ens hur det hänger ihop, men det gör det säger mitt hjärta.
🌳🏠🌳
#dagenskopp #titanic #titanictheexhibition