Dagens kopp 577
Sista frukosten i torpet för denna gång, det känns vemodigt men jag tänker samtidigt på att jag fått njuta här så många dagar. På måndag är det på dagen tre år sedan jag fick nyckeln i min hand och sov första natten här, tänk så många år jag gick med torplängtan innan jag hittade hit. Efter att ha gått runt en kort stund på visningen vände jag mig till mäklaren och sa "Jag tar det!" Någon tanke på att det kanske inte skulle bli mitt fanns inte, jag hade mentalt redan flyttat in. Den hösten var jag här ända till slutet av november, när snöstormarna och kylan blev för tuffa fick jag ge upp. Minns att jag sov med mössa, ulltröja och täckbyxor. Första årsdagen planterade jag ett äppelträd, andra årsdagen vindruva och fläder. Tänk att alla tre klarat sig och mot alla odds är frodiga! Ingen kärlek eller ompyssling får de stor del av året, ändå kämpar de på ❤ Och nu, år tre, har torpet fått sitt alldeles egna vårdträd!
🌳🌳🌳"Allt har lif, ehuru lifvet är af många slag. Så lefva väsen inne i träden. De gamla vårdträden, som växa på gårdplanerna, hafva själar, som känna med de människor, som de sett födas och växa upp i närheten af sin skugga." – Viktor Rydberg🌳🌳🌳
Teresias ask står nu på hedersplats på framsidan av stugan, jag ska be det ta hand om torpet när jag inte är här ❤ Det är bra, nu får stugans själar lite extra hjälp att hålla ett vakande öga över min gamla fäbod. I spisen knastrar sista brasan, sängen är urbäddad, väskorna samlas vid dörren, i luften är det redan höst. Tack kära torp för de här dagarna!
🌳🏠🌳
#dagenskopp