Dagens kopp 573
Det sägs att det tar omkring 8 veckor att etablera en ny vana, jag vet inte riktigt vad jag ska tro om den forskningen. Jag har ju exempelvis haft hund i tre år nu och har ännu inte börjat gilla promenader i spöregn eller fästingplockning. Däremot är jag efter bara en veckas vistelse i stugan van vid att inte ha rinnande vatten eller elektricitet. Vissa saker gör man ändå per automatik för att de ska göras, som just att gå med hunden i spöregn. Ja, om han nu inte vägrar så klart, imorse stretade Jorik emot när det var dags att gå ut, trots att han måste varit nödig. Att försöka få ut en hund som inte vill är dömt att misslyckas, även om han är liten som en golvmopp. Då kopplet ska sättas på springer han och gömmer sig, när man med bestämd ton säger åt honom att komma fram så masar han sig fram i långsam takt. Selen som han i vanliga fall stoppar in huvudet i och lyfter en tass i taget för att få på sig, ja det är totalvägran. Sänkt huvud och till sist lägga sig raklång så man får ta på honom den som en lealös tvååring. När stugdörren öppnas och han ser regnet forsa, blicken man får är nästan obetalbar 😂😂😂 Sedan, när man kommit ut är det som att all gammal ångest är borta, det skuttas omkring i spöregnet och när man väl ska in, ja då är det samma procedur men tvärtom, han vill vara kvar ute 😅 Likt två dränkta katter sitter vi sedan framför vedspisen och torkar upp, inget slår att tända en morgonbrasa när regnet forsar utanför knuten. Fotogenlampan tändes också en stund, grått och skumt som det var. Nu har det klarnat upp, solen är framme till och med och planen att sitta och sticka framför spisen hela dagen får göras om. Kanske ett till besök på loppis? Igår hamnade jag ju i en riktig porslinshimmel, en jättelik lada full av gamla vackra ting, några fick följa med hem 😊👍 Har ni sol hos er idag?
🌳🏠🌳
#dagenskopp