Ljus i novembermörkret

Klockan är bara sen eftermiddag men här vid torpet är det mörkt som mitt i natten. Fotogenlampan i taket har tänts, likaså den i fönstret. Vid öppna spisen hänger också en som jag brukar ha som nattlampa. Jo, den här kärringen är nästan barnsligt mörkrädd! Oftast är jag inte rädd här vid torpet men sista dygnen här har varit annorlunda. Många besök, bilar, rop i skogen från skallgången. Jorik som brukar sova gott på sängen har markerat efter ljud hela dagen. Långa stunder har han velat sitta i fönstret för att ha koll på vår lilla väg. Nu när det är becksvart så kan han morra och gå till dörren. Jag flyger högt varje gång, lättskrämd som jag är. Jag vet inte om det där med "vakthund" lugnar direkt.... Nu har han i alla fall tuppat av, helt utmattad efter att ha agerat dörrvakt hela dagen. 


Efter allt ösregn igår var skogen så vacker idag på morgonen. Solen sken från en klarblå himmel. Ljuset var så mjukt och lent mot trädstammar, grenar och mossiga stenar. Jag tog många foton men raderade alla utom ett. Det är som att vissa saker helt enkelt inte går att fånga med kamera. De är bara gjorda för det mänskliga ögat. 


Idag har jag fått några småjobb gjorda utomhus: tömt vattentanken (igen!), riktat om slangen och rännan upptill så att den nu ska förbli tom över vintern. Så har jag tömt en vattentunna som jag har vid husknuten och istället satt en bit stuprör som får leda vattnet bort ut på gräset. Jag har hämtat ved. Kämpat en god stund med en jättelik konstruktion som ska bli lock till brunnen... den står lite dumt till på gräset och jag ville dra den åt sidan så att ingen olycka händer när den blir översnöad. Jag orkade rubba den en liten bit men gav upp. Det hade nog slutat i blodvite annars. Det är inte hela världen om den står kvar över vintern. Jag har också gått igenom förråden och packat in målarfärg etc i bilen för att ta till stan. Förra vintern fick jag mycket färg förstört pga kylan. Man lär sig något nytt varje år. Men annars har dagen gått i lugnets tecken. Jag har inte ens tagit fram stickningen och då kanske ni förstår HUR lugnt det varit! 


Jo, den enda "aktivitet" jag gjort är att tvätta håret. Det innebär: hämta vatten, värma vatten, tända en lykta så man överhuvud taget ser schampot, böja sig vackert dubbel och så skopa vatten för brinnande livet över håret ner i en bunke. Det skulle kunna vara nästan meditativt om det inte var för att man med stor sannolikhet har slut på vatten innan schampot är borta. Men men. Sedan sitter man med ryggen mot elden och någon timme senare är håret torrt. Liten annan tidsplanering än i stan. Men vem har bråttom?? Inte jag i alla fall.  


Den här dagen är också min sons minnesdag. 15 år sedan är det som han gick bort. Tiden är så märklig. En lång stund imorse mådde jag dåligt över att inte vara på hans grav idag och tända ljus. Det är första gången på alla dessa år som jag inte gör det. Jag funderade på att lämna torpet och köra alla milen till stan, men så tänkte jag på att det spelar ingen roll var vi tänder våra ljus! På kyrkogården eller på en sten i skogen... Det är tanken som räknas och vår inre kommunikation med de vi saknar. Och jag vet att det är flera som tänder ljus hos honom så att det är vackert där ikväll ❤


Här brinner mitt ljus för Josef. Det brinner också för alla andra som behöver lite värme och kärlek i en kall höstvärld. 

1 Annika :

skriven

Och ibland lyser ljusen i vårt hjärta för dom vi saknar. Kram

Svar: Kram!
Torparkärringen

2 charlotte:

skriven

Tack älskade du för så fina värmande ord

Svar: Tack själv att du läste :) <3
Torparkärringen

Kommentera här: