Vår i torpet!
Eftersom vi haft några riktigt härliga vårdagar i staden så tänkte jag igår att NU äntligen så åker jag en sväng till torpet! Passade bra eftersom jag också skulle uträtta ett ärende i torptrakten. Jag hann bara passera Uppsala så hamnade jag i en smärre snöstorm. Och en kort stund senare insåg jag att jag åkt hemifrån utan skor, endast iförd raggsockor och foppatofflor... Men sådana små bagateller får inte en torparkärring att tappa modet! Nej, nej, det ska till mer än så för att den här tanten ska hänga läpp. Snöstormen avstannade och väl framme vid torpet sken solen från en klarblå himmel. Vad gjorde det då att man fick pulsa fram sista biten i snö? I sina numer ganska hala och blöta foppatofflor? Nej då, ingenting! Bitvis var snön helt borta och man får välja att titta på de fläckarna istället helt enkelt.
Vilken känsla att vara framme! Kylig luft men skogen bär redan spår av våren, svårt att tro i det här fram-och-tillbaka-vädret.
Bredvid trappan till stugan så hade vitsipporna börjat blomma.
Jag hade haft mina funderingar kring vedspisen, den har ju inte tänts sedan november så jag var beredd på att den skulle ryka in eller att det var ett fågelbo i skorstenen eller något liknande. Men elden tog sig på första försöket! Jag hade bara eldat lite papper först i rökgången och det räckte. Gud så glad jag blev! Det är en sådan speciell känsla att se elden ta sig, det är som att stugan blir bebodd helt plötsligt. Termometern i stugan visade på 10 grader men det kändes inte så kallt ändå. Sist jag var här, efter inbrottet, då var det så rått och kallt inne att det kändes skönare utomhus. Men temperaturen steg pö om pö och efter 5 timmar var det 19 grader inne.
Jag hade egentligen inte tänkt göra någonting i torpet, utan bara elda, vila och laga lite mat. Ibland får alla självpåtagna "måsten" mig att bli handlingsförlamad. Alla påbörjade/ofärdiga projekt som står och lyser en i ögonen. Och viljan är så stor, viljan att fixa, att bli klar. Men ändå så är vissa saker svåra. Därför hade jag bestämt att bara ta det lugnt och njuta, och inte få panik över alla så kallade måsten.
När jag kikade runt i trädgården, eller skogsbacken kanske man ska kalla den, så fick jag ändå lust att fixa vattentanken som jag samlar regnvatten i. Den behöver rengöras och bottenplattan som den står på har gett vika. Som tur var hade jag tre pallar från då jag köpte ved i höstas. Så jag ägnade ett par timmar åt att skura tanken och att försöka bygga upp en ny botten. Inte lätt då den gamla bottenplattan hade skruvats fast i stålgallret som omger tanken. När jag skulle hämta verktygslådan med hammare och diverse skruvmejslar så upptäckte jag att den var stulen. Jaha. Vattentanken får lämnas åt sitt öde tills nästa gång. Och om någon har ett tips på hur man får grundligt rent inuti en tank så säg gärna till.
Det fick bli lite matlagning och vid det här laget var Jorik så trött att han somnade i värmen framför spisen.
Efter maten röjde jag upp på tomten. Det har legat hur mycket gamla murkna stockar som helst och drällt här och var. I höstas var P och A snälla och kapade upp dem med motorsåg så de blev mer hanterbara och nu blev det slit och släp ett par timmar. Medan jag fixade och donade så kom den snöbyar varvat med solsken och hagelskurar. Märkligt väder. När jag hittade en gammal skottkärra gick det bättre att flytta stockarna. Min rygg gick nästan av men eftersom jag är envis som synden så hade jag bestämt att det SKA bli klart! Och nu är det jättefint. Jag ska glömma för stunden att jag har tre ställen till som det ligger stockar på haha.
Så här tidigt på våren är det som att jag ser torpet på nytt, för första gången. Gräset som förut växte högt och snårigt överallt ligger nu gult och platt mot marken. Jag upptäcker nya saker hela tiden. Som det här, I husgrunden på baksidan, norrsidan av huset, hittade jag något som måste vara ett "kylskåp". I grunden finns ett litet skåp med en lucka framför. Kan inte tänka mig att det är något annat? Lite mysigt att tänka på att där kanske tidigare torpare ställt in sin mjölk eller vad det nu var.
Och bredvid skåpet hittade jag en gammal såg instucken i husgrunden...den verkar inte ha sett dagens ljus på ett antal år. Jag älskar att hitta gamla saker! Känner mig som Pippi när hon var sakletare :D
Och idag när vi vaknade Jorik och jag så sken solen in genom fönstren. Jag hade sovit som en stock, elden i spisen hade slocknat men det var ändå runt 15 grader inne. På med raggsockorna medan jag låg under täcket, svepte in mig i en filt och så tassa fram till spisen och få fyr. Sedan slå upp ytterdörren mot solsken och fågelkvitter! Det var en helt fantastisk morgon, en sådan där morgon när man är så nästan löjligt glad och lycklig att man går och småtrallar. Tepåsarna i skåpet hade möglat av vinterfukten men vad gjorde det, "allt finns i ett förmöget hus" som mamma brukar säga. Plockade fram snabbkaffet, grävde fram några skorpor ur en glasburk och gick ut för att sätta mig på bron. Medan jag fixade koppen och skorporna kom Jorik och knep en skorpa på två röda sekunder.
Hörrudu, se inte så oskyldig ut!
Jag fick kaffetåren till slut. Ett jättefint dygn i torpet är över för den här gången, nu är jag tillbaka i stan igen. Men snart, snart är jag tillbaka!
