Saker som gör mig lycklig.....
Satt i bilen. Jorik sov på sin plats i lugn och ro. Solen sken, bilradion spelade "Svensk pop" (som för övrigt blivit en favoritkanal både i bilen och torpet och i stan), sjöng för full hals och riktigt kände hur bra livet är. En halvlång bilfärd på cirka tio mil där man hinner fundera på stort o smått en stund. Så kom nyheterna. En liten undersökning, eller snarare den årliga undersökningen från Sifo tror jag det var, om det politiska läget. Fick höra att efter Socialdemokraterna så har nu Sverigedemokraterna blivit landets näst största parti. Okej. Sverigedemokraterna. Är jag förvånad? Nej. Är jag glädjefylld? NEJ. Är jag orolig? Ja, som fasen. Vad händer, jag bara undrar??? Det gör ont i hjärtat att höra sådana här nyheter. Mitt hjärta är åt vänster men en sådan här nyhet kan få mig att bli liiiite mer sosse igen. Om vi alla röstar på Socialdemokraterna så kanske SD halkar ner en bit?? Politik är ju inte bra att prata om. Det har jag förstått. Men. MEN. Allvarligt talat. Vill vi att SD får mer inflytande i detta land? Jag är skrämd. Någon timme senare läste jag om ungdomar som utvisas till Afghanistan....ett land som vi själva aldrig skulle åka till i dagsläget och definitivt inte sända våra barn till.... men hallå?? bland känns det som att man bara vill bädda ner sig och vakna till en annan verklighet.
När man läser och hör sådana här nyheter är det som att allt i ens liv blir så patetiskt. Våra små vardagsproblem. Här i landet har vi lyxen att inte behöva kämpa mot liv och död. Eller? Med tanke på det politiska läget så kanske det förändras de kommande åren... vem vet.
Egentligen hade jag tänkt skriva ett inlägg om allt som gör mig lycklig. Om saker som får mig att må bra. Om sådant som betyder något. Men att skriva om det känns helt plötsligt väldigt märkligt. Tre rader om katastrof. Sedan glömmer vi det och skriver fem rader om det som är bra? Jag vet att i den enklaste matematik så blir minus och minus plus. Men i livet? Kan vi bemöta negativitet och oro med densamma? Kan vi bemöta ilska, hat och lagar som leder till att människor mister allt med....tystnad? Med hat? Med oro? Jag tror inte det. Hur vi ska bemöta det vet jag inte. Jag vet bara att jag är trött. Trots D-vitamin från läkare på 20 000 IU/ml är jag trött. Trött på att inte veta vad jag ska göra för att skapa förändring.
Men. Trots allt. En liten försiktig lista på det som får mig att må bra kommer här. För någonstans inom mig tror jag på att minus och minus inte är plus. Det är minus och plus, plus, plus, plus.... som slutligen blir PLUS.
Så.....
Jag mår bra när:
Jag har mat på bordet till mina nära och kära.
När jag är ute på promenad med Jorik (och här hans kompis Simba).
Jag blir glad när jag ordnat lite fika till mina nära och kära när de inte förväntat sig det....
Jag blir glad när min kaktus äntligen får en knopp.
Jag blir lycklig när jag:
- planterat en massa grönsaker som nu står som frodiga plantor i hela vardagsrummet.
- känner att jag trots allt orkar fokusera på det som är bra.
- har bra samtal med mina barn kring det som är viktigt i livet.
- känner att solen är varm klockan 7 på morgonen.
- kan känna mig tacksam över att jag har har en trygg inkomst.
- har nära vänner som betyder jättemycket för mig.
- vet att jag i realiteten skulle kunna fatta ett beslut och flytta till torpet permanent imorgon.
- inser att jag lever ett liv där jag kan ha egna åsikter och uttrycka dem, utan att riskera livet.
- kan förmedla mina tankar till andra som kanske också har liknande funderingar.
Ja. Mer än så blir det inte i det här inlägget. Men jag tror, och tänker, att vi alla bör ta oss en funderare på hur vi lever våra liv.... fundera på våra rikedomar. På hur vi kan göra mer. Göra bättre. Bidra till skillnad. För ingen av oss vill nog vara i en situation där vi tänker på vad vi kunnat göra men inte gjorde.