Arbete och sol!

Vilken dag! Solen sken och fåglarna kvittrade ikapp när jag vaknade. Redan klockan 8 var det varmt och skönt ute på bron. Slog upp fönstret till den här utsikten! 


Vem kan låta bli att möta dagen med ett leende när allt känns underbart?! Fastän det var varmt och skönt även inne så tände jag i spisen. Jag har blivit en kaffetunna och längtade efter en kopp hett, lent kaffe. Egentligen borde jag fixa ett litet gasolkök eller liknade, för det tar sin lilla tid att få upp värmen i vedspisen, och egentligen är det slöseri att elda med öppet fönster haha! Men samtidigt... Doften, känslan, stämningen av en tänd vedspis... Mysig start på dagen. 


Så frukosten bjöd på kaffe med (halvsur) mjölk, ägg och stekt fläsk. Vad mer kan en människa begära? Sedan var det dags att börja greja. Finns så himla mycket att göra men jag låter lusten styra, och liiiite förnuftet. Till exempel är vatten prio 1, så jag skurade det sista ur vattentanken och tömde den. 1000 liter är tungt kan jag säga! Jag väger mina modiga kilon men den där tanken, där ligger man i lä. Fullt med alger inuti och konstruktionen är så att det finns en tappkran nedtill och ett hål ovanpå som är ca 30 cm i diameter. Hur de tänkt att man ska rengöra vet jag inte men fiffig som jag är tillverkade jag en skurborste av ett moppskaft, en toaborste (behöver jag ens säga att den självklart var ny) och silvertejp! Funkade toppenbra. Jag tog stegen som leder till skorstenen och hängde ytterst graciöst på trekvart medan jag skurade, men ren blev den. Nu är det bara att invänta spöregn så jag får börja spara vatten igen. 


Sedan blev det rensning av hängrännor, åter igen hängande på trekvart, klättrande på diverse stolar och stegar. Klart! Nu kan det regna! 


Sedan rev jag gräs runt stubbar och stenar och gjorde fint framför huset. När jag vände blicken mot fönstret så såg jag: 

Lille gubben, han har hittat en ny utkikspost. Han stod där en lång stund och kikade ut och gick sedan och sov. Det går ingen nöd på honom direkt. 


När jag rensade bland blommorna och rev gräs så fick jag se en kopparorm som gled förbi mina nakna fötter. Mitt vrål ekade över nejderna och jag tror att jag lyfte en bit från marken. Jorik kom ut på trappan med ett morrande, redo att försvara matte från allt hemskt. Jag vet att de inte är farliga men veta och känna är två olika saker. Gummistövlar åkte på kan jag säga. Och jag tänker köpa en trimmer så att jag kan hålla gräset kort närmast huset. 

När jag var klar på framsidan var det riktigt fint ändå. 

Har även hunnit med att bjuda skogsägaren och hans fru på en kopp kaffe. De kom förbi för att säga hur trevligt de tycker att det är att torpet fått liv igen. Och jag håller med så klart! Att få vårda en byggnad som varit fäbod för länge sedan, där man känner historia utspelas bara av att titta på en sten eller bjälke... Att få ta del av naturen runt omkring. Ormar får gärna hålla sig borta men jag har sett ödlor och paddor idag, och dem tycker jag om. Pratar högt varje dag och hoppas att fladdermössen hör mig och kommer tillbaka. 


Nu är det dags för slafen. Imorgon väntar nya göromål! 

Kommentera här: