Slit och släp och en arkeologisk utgrävning

Tillbaka i stan efter att åter ha spenderat ett antal dagar i gästrikeskogen, och jag undrar, hur bra kan man ha det egentligen? Det är så himla roligt att greja i torpet så jag vill inte åka därifrån. Jag får lust att ta tjänstledigt från alla måsten i stan och bara sitta där vid vedspisen och kura. Men eftersom man inte vill svälta ihjäl och det finns räkningar i stan som prydligt ska betalas, så är jag en ordentlig människa som åker hem och tar ansvar. Fast i bakhuvudet finns redan tanken på när man kan komma tillbaka nästa gång :) 
 
I flera dagar har jag haft min mamma och bror som hjälp i torpet. Vi har inte bara slitit ut oss utan haft så himla roligt samtidigt. Projekten tar liksom aldrig slut. En till synes enkel sak kan resultera i många timmars jobb. Och som man brukar säga, "den som inte har något att göra, han skaffar sig". Och så är det verkligen. Varenda kväll när vi börjat krokna av slitet under dagen så har vi sagt att "nää, nu går vi in och gör kväll". Men sedan har någon kastat blicken på en liten sten, bräda, blomma, groda, hink eller gud vet vad... och så har vi varit igång igen. "Jag ska bara...." är ett uttryck som använts en hel del de sista dagarna hahaha!
 
Flitens lampa har lyst och det här är lite av resultatet:
 
Det absolut största jobbet har varit att ta ner sly, små träd och att städa i naturen runt torpet. Har hittat mycket gammalt byggmaterial när vi röjt. Min mamma har legat på knä i gräset och gjort fint runt alla stubbar, stenar och lingonris. Min bror har hanterat sågen och vissa träd som han fällt har varit av rejäl kaliber. Sedan har ju allt sågats upp också. 
 
 
 
Vedboden är nu städad och med en massa ny ved. Inser dock att jag skulle behöva köpa ett par kubik till att ha nu i höst. Det vi sågat upp går inte att använda på ett bra tag.
 
 
 
Snickarboden städad. Hittade så fina gamla saker när jag röjde där!
 
 
 
 
Och alla brädor som förut drällde omkring i vedboden har burits in i snickarboden.
 
 
Mitt bland jobb och slit stannar man till och beundrar små mirakel som övergivna fågelbon eller annat fantastiskt. 
 
 
Grävande i det som ska bli ett grönsaksland resulterade i att en gammal husgrund kom fram. Efter att ha röjt av allt gräs kände jag hur det knakade under skorna. Började gräva och hittade mängder och åter mängder av tegelpannor. Dessutom var det helt fantastisk matjord så nu ska jag glömma tanken på odlingslådor där och istället försöka röja bort teglet och använda mig av den fina jord som finns. Men det här är nog ett projekt som ka ta till död-dagar att få till :) Vad vi har spekulerat i vad det varit för byggnad! En lada? Boningshus? Med tegel på taket tänker man ju att det varit ganska rejält. Med tanke på att två rejäla björkstubbar står vid ena gaveln, i princip på husgrunden, så inser man ju att grunden är betydligt äldre än träden. Så spännande! Jag har hört från tidigare ägare att timret till min stuga ska ha tagits från en lada. På ett gammalt foto ser man också en lada men den verkade vara mer bakom torpet, inte bredvid. Så fortsättning följer, mycket spännande och se vad vi hittar :) 
 
Min bror hade med sig en resegrammofon med stenkakor så vi spelade en massa gamla slagdängor. Så häftigt! 
 
 
 
 
 
På kvällarna har vi suttit och pratat och haft mysigt. Jag som älskar listor har skrivit Att-göra-lista. Jag har  inte bara en lista...nej nej. De har en förmåga att föröka sig de där listorna. Ibland har stickningen åkt fram och jag har gjort några varv i skenet från lyktorna. 
 
 
Jaa, riktigt härliga dagar har det varit. Och när vi åkte därifrån idag så var vi redan i full färd med att planera vad vi ska göra nästa gång det är dags att vara i torpet. Vi har ju påbörjat grönsakslandet aka den arkeologiska utgrävningen, vi har grävt ett blomland och ska bara flytta blommor dit som nu står lite tokigt till, vi ska bara snickra klart ett brunnslock, måla färdigt dasset, köksväggen behöver en till omgång färg. Jo, och så var det måla köksskåp, köpa bänkskiva, göra tvättrum av kammaren, städa lillstugan och...... Ja. Det finns en del att pyssla med :) Så fortsättning följer. Och snart firar Torparkärringen också ett år i torpet! Det måste ju firas på något sätt men hur? 
 

Kommentera här: