Dagens kopp 1082
Ja, julen är slut och det är nu man gör de riktiga kapen på gamla julattiraljer. Folkdräkt och jul på en och samma duk, det känns ju som en lottovinst. Det kan inte hjälpas, man blir nästan som en liten unge som trular och vill ha jul igen, på en gång! Men både duken och jag får vänta, den är nu tvättad och struken och lagd med sina vänner i julavdelningen i linneskåpet, aaahh. I fantasin har man redan funderat vilket bord den ska ligga på till jul, ja nästa jul då. Om ett år 😄 Som min käre far skulle säga, den som inte har nåt att göra, han skaffar sig. Men håll med om att den är fantastiskt fin och då kan man få barnsla sig lite. Så vad ska man hitta på denna gråkalla januaridag? Ska man vara ordentlig? Nä, det är man ju ändå 97% av tiden känns det som. Vem bestämmer förresten vad som är ordentligt? Att ligga raklång på soffan och glo i taket kan vara nog så viktigt för välbefinnandet. I Ovansjöboken återkommer de olika berättande kvinnorna till hur hårt livet var, oavsett tid på året. Och ständigt beskrivs även hur männen också hade det slitigt, men ändå lättare än kvinnorna. För männen fick sin återhämtning, sin vila, medan kvinnornas arbete pågick var dag, ibland under dygnets alla timmar. Det berättas om perioder under året då kvinnorna gjorde två dagsverken per dag. Ändå fann kvinnorna tillfällen att vara glada och sjunga under arbetet. Mobergs-mor berättar: "Kan nån förstå, hur man har kunnat ha vilja te å kunna? Och sjunga och tralla tillika? Ack, ack, ack, Herre Gud, alla dessa dagar som man varit med om! Det kan ingen tro." Kanske bär vi med oss i våra kroppar minnen från den tiden? Nedärvd trötthet i vårt DNA, och känslan av att man måste vara ordentlig och produktiv hela tiden. Dagens tupplur tillägnas våra förmödrar!
.
.
#dagenskopp #ovansjöboken #folkdräkt