Dagens kopp 1077
Perspektiv, det är oftast bra. De senaste dagarna har gumman från olika håll hört ett evigt klagande på de tider vi nu lever i. Vi är begränsade, får inte umgås, ja listan på gnat görs lång. Lite Ovansjöbok kan öka på perspektiven och få oss att sluta tycka synd om oss själva. Nödår har vi haft förut, och då menas verkliga nödår. I boken minns de äldre hur åren 1798-1800 var så dåliga att folk dukade under. En karl som då varit barn minns hur hans syster kommit springande, hoppandes på ena benet i glädje över att de fått fyra brödkakor från byn. I byn levde berättelser kvar om hur det 100 år dessförinnan varit sådan hungersnöd att resande berättade hur det på vägen mellan Stockholm och Uppsala låg både folk och hästar ihjälfrusna längs vägarna. Åren 1867-68 var också svåra. Mobergs-mor, född 1862, berättar: All säd hade frusit det året men från handlarn hade vi fått lite mjöl. Fast jag bara var ett sexårsbarn så glömmer jag aldrig hur det såg ut när ugnsluckan öppnades och vi skulle titta på brödet därinne. Det slog emot en ångpust och vi förstod att även handlarns mjöl var från frusen säd. Brödkakorna hade fastnat i ugnen. De fick stå inne tills de var mörkbruna, när de kallnat lite bröt mor av en bit, när hon fick brödet i munnen började hon gråta. Sen sa mor till mig "Du ska väl smaka du å, stinta", och gav mig en bit. Jag glömmer aldrig hur elakt det smakade, det var både beskt och sött. "Du får vara glad likväl att du slipper äta bark och mossa som många andra får göra" sa mor, "Det är i alla fall något att bita i". Perspektiv. Kan vi alla enas om att de enda det är synd om på riktigt idag är de som jobbar oförtrutet inom sjukvården och de som är sjuka? Oss andra går det faktiskt ingen nöd på.
#dagenskopp #ovansjöboken #coronatider