Dagens kopp 795
Lördag morgon och det goda humöret kan inget rucka på. Grönkålspaj till frukost, jo det går också, man kan låtsas att det är brunch. Te med mynta och honung och vartenda eventuellt förkylningssymptom viker hädan. Och så var det broderiet. Den där påskbonaden, den trista sladdriga historien med tuppar. Plikttroget har kärringen ägnat kvällarna i veckan åt att komma framåt, klar till påsk skulle den bli. Men någonstans på vägen tappades lusten bort, kan det till och med vara så att själen parkerade sig långt där borta medan fingrarna fortsatte framåt per automatik? Alla som någon gång sprungit ifrån sin själ vet att tidpunkten kommer då man plötsligt stannar upp och undrar vad tusan man håller på med. Likaså blev det för kärringen. Klockan 22 togs en sista titt på tupparna, sedan veks broderiet beslutsamt ihop och åkte ner i handarbetskorgen. Det blir en påsk nästa år också, då kanske tupparna åker fram, eller inte. Men nu fick istället den tjocka, lena linneväven komma fram. Den med ritad blomsterkrans och citat, "Egen härd är guld värd". Bort med moulinégarnet, fram med kamgarnet som blev över från Blomsterfrossan. Fundera. Välja två olikfärgade trådar och så känslan, ljudet, när nålen körs ner i tyget. Lite lätt raspande. Stygn som läggs till stygn och bildar en slät matta. Ett gammaldags E som tar form, sedan g, e igen och så bokstaven n. Backar, beskådar. Klockan som visar midnatt när själen åter är ikapp. Nu på morgonen ligger broderiet och väntar här bredvid. Kamgarnet i rostfärger. "Egen härd", så passande i dessa tider. Härd = hem, eldstad. Ja, den är viktig vår härd, så viktig. Men ännu viktigare är att hålla jämna steg med vår själ, vad det än gälla månde.
⚘⚘⚘
#dagenskopp #sinnesfrid #levenkelt