Dagens kopp 928
Gumman saknar de gamla brefkorten och släktforskningen, men dygnet har sina timmar och dessutom har det varit skralt med spännande kort på auktion sista tiden. Man får hålla tillgodo med de man redan samlat på sig, bläddra bland avsändare, mottagare, destinationer. Minnas berättelserna om den sjuklige Herman Pettersson, om systrarna Turin, om den lille Ebbe. Och så har vi ju korten som aldrig blev sända, de som för mer än ett sekel sedan köptes in med en mottagare i åtanke. Vissa med en halvskriven hälsning utan adressat, andra helt klara för postgång men utan frimärke, de nådde aldrig sin mottagare utan stoppades undan av avsändaren. De kort som är helt blanka och oanvända, de bär också på sin historia. Varför valdes motivet och av vem? Vem var tänkt mottagare och varför blev kortet aldrig skrivet? Inga svar kommer vi någonsin att få på sådana funderingar men det gör ingenting. De blanka, oskrivna brefkorten är ändå en länk bakåt, till den person som för drygt 100 år sedan tog det i sin hand, betalade och tog det med sig. Vilken hälsning var tänkt att skrivas? En lyckönskning, en god nyhet, ett tråkigt besked? Kanske bara något så enkelt som att hålla kontakten med nära och kära, något som vi idag, under det galna och annorlunda året 2020, får ta efter. Oavsett om vi skriver vårt meddelande via penna och papper eller via ettor och nollor så upprepar vi historien. Kanske kommer någon om ytterligare ett sekel att fundera på vilka vi var, vi som vistas här på kärringens konto.
🌳🌲🏡👵🌲🌳
#dagenskopp #brefkort #kärringensläktforskar