Dagens kopp 601


Den mörkgröna, prunkande utsikten från stugfönstret har gått över till svagt gula toner med inslag av orange. Samtidigt som löven rasslar ner från björkarna syns mer och mer av stammar och grenar, ja ända ut till minsta kvist. På något sätt ter sig barrträden istället grönare och kraftigare, nu är det deras tid att bre ut sig och stoltsera. Allt har sin tid. När man sitter insvept i stora ullsjalen och kikar ut är det som att årstiden förändras rakt framför ens ögon. I stugan är det råkallt, elden slocknade i natt och det känns inte som någon stor idė att tända fyr igen. Nu ska det sista bäras till bilen, kärleksörten ska klippas och tas med som stor bukett till stan och lite rönnbär ska jag försöka få med mig. Komihåg-listan bockas av. Man funderar på vad man vågar lämna kvar och vad man ska ta med till stan, varje vinter har det ju varit inbrott här, så himla trist. Kanske ska jag försöka mig på en ny metod i år? Ett litet kärleksbrev på dörren till oväntade "gäster"... Eller en dasshink som faller i skallen på den som olovandes går in 🤬😂 Ett brev får det bli! Ute är det halv storm, det tjuter i takpannorna och runt knuten. Gula löv slår mot rutan. På ett sätt känns det bra att bomma igen, det är som det ska vara. Hej då kära skog, vi ses snart igen!
🍁🍁
#dagenskopp #torpetigästrikeskogen #frukost #levenkelt 

Kommentera här: