Dagens kopp 506
När man har haft bråda, intensiva dagar på arbetet till den grad att man känner tryck över bröstet, ja då undrar man faktiskt vad man håller på med. Man önskar att man hade lite mer av "skiter-väl-jag-i " för att kunna ta det lugnt men är man idunkad sedan barnsben att arbetsmoral är bra, ja då hugger man i extra när det behövs. Man vill stötta kollegor, vara behjälplig, täcka upp frånvaro. Framför allt vill man inte att tredje man ska bli lidande och därför lägger man i femmans växel. I människovårdande yrken ser man ofta kollegor som bränner ut sig och utan speciellt mycket eftertanke kan man lätt konstatera: det är inte värt det. Ja ni förstår- trots att det inte är måndag har kärringen kris. Hon sitter glomögd med håret på ända och trots att hon sovit mer än någonsin sista veckan så känns kroppen och själen separerade. Det är en sådan där dag då man bara vill ha återhämtning men man vet att verkligheten då man kommer till kontoret inte ser ut så. Dags att dra i bromsen med andra ord. Dags att för det första sätta ord på det kropp och själ upplever, dags att gränsa, att sätta upp en skylt på sin kontorsdörr där det står "Stör ej, återhämtning pågår", att lägga över ansvaret för arbetsbelastningen där det hör hemma, nämligen hos arbetsledning och politiker. Socialarbetare är ett tåligt släkte men vi är inga Florence Nightingale eller Moder Teresa, vi är ett gäng förbannade, till största delen kvinnor, som säger att Nu Jädrar räcker det. 💪 Ljuva sommarhälsningar från en rakryggad, ilsk kärring.