torparkärringen.blogg.se

\nDet är tidigt 1900- tal, tant Hilda och hennes syskon poserar för fotografen framför något som liknar en syrenberså. Längst upp till höger står hon i rutig klänning med spetskrage, en brosch i halsringningen.Tant Hilda och syskonen kom från Riddarhyttan, det var där som hon träffat farbror Anders när han jobbade som rallare. Anders som blev hennes man, och som för övrigt påminner mycket om den bror som står i övre raden. Det finns mycket att älska med den här bilden!  Kläderna, frisyrerna, de lite allvarliga anletsdragen. Ett småleende hos systern som står bredvid Hilda. Systern längst till vänster har handen i klänningsfickan, och jag vet inte varför men det är en detalj jag tycker så mycket om. Blusen längst ner till höger, den skulle man gärna vilja ha. Undrar just om det är en högtidsdag? Mitt i sommarvärmen har bröderna vit skjorta och slips, till och med västar anas där under kavajen. Tänk om bilder kunde tala, vad skulle den berätta? Eftersom vi aldrig kommer att få veta så får ögonen bara vila i fotot, suga åt sig, njuta. Och känna samhörighet, för hur märkligt det än kan verka har jag alltid känt sådan samhörighet med Hilda, fastän jag var för liten för att minnas henne i livet. Hildas broderade kärlhandduk agerar servett denna morgon, den används med kärlek ofta, ofta. Jag stryker med handen över broderiet och de handfållade kanterna och tänker att hon en gång gjort samma sak. Då, nu och framåt. Vår livshistoria gnetar på.