Dagens kopp 498
Morgonens kopp var tänkt att avhandla den där osynliga inre stressen, för när kärringen vaknade i morse upptäckte hon att någonstans mellan några hemska jobbmöten igår och examinationsskrivning så har hon tydligen bitit ner alla sina naglar. Det var inte igår det sist hände. Men mitt i tekoppar, fotogenlampor, pioner och skinkmackor så plingar det till i telefonen - svarsmeddelande från en person som kärringen skrivit till igår med fråga om vi ska hålla kontakt över nätet då det varit trevligt att träffas, och det tyckte tack och lov personen ifråga också. Det är lustigt det där hur man i ett rum fullt av folk, mingelhatare som kärringen är, kan dras till en person och direkt börja prata om Väsentligheter. Hur man hoppar över de där inledande fraserna som normalt folk brukar ägna sig åt och istället tar ett kliv några mil framåt i konversationen, som en snabbspolning framåt på en gammal rullbandspelare. Livet har lärt kärringen att det är de där personerna man ska hålla fast vid, de som på något märkligt sätt känns bekanta fast man träffas för första gången 👵Det är tisdag och redan nedräkning mot helg, inte illa. Torpet hägrar i fjärran men först kallar plikten i två dagar, det fixar vi väl, eller hur?