Sommarkänslor!

Man blir kanske lite smågalen när en bichon frise är den man konverserar mest med haha! När vi åkte på skogsvägen, Jorik och jag, så hade jag ner fönstret på hans sida så att han kunde känna vinden i pälsen. Och vår dialog, den är den bästa! Ett ögonkast så vet vi båda vad den andra vill säga. Tänk om samtalen med människor var lika självklara? 🙃😊
 
 
 
Och så var vi då framme vid torpet, för första gången sedan i höstas. Jag är ganska säker på att jag var här mycket tidigare förra våren, men allt krångel som varit sista månaden har gjort att jag inte känt inspiration för någonting. Men nu är jag här, och tack gode gud för det! Det här är ren och skär healing för kropp och själ. 
Så tacksam att jag har denna lilla oas på jordklotet. 
 
Allt var precis som jag lämnat det i höstas, och jag drog en lättnadens suck. Har man haft inbrott en gång så finns den där lilla osäkerheten där och gnager, tänk om... Men nu var allt i stugan som det ska vara. Det första jag gör varje gång är att tända i vedspisen. 25 grader varmt ute eller nollgradigt, ja det är sak samma. Utan vedspis, inget liv i stugan ❤ Jag hade fyllt på alla förråd i höstas så det var bara att ta tändveden och inom 5 minuter sprakade det i spisen. Kära spis, den bästa investering man kan göra ❤ Värmer en fysiskt och mentalt, ger varm mat och lite ljus. Och doftar gott! Tacksam. 
 
 
 
Sedan bar det av ut på tomten. Jag hade med mig laddade batterier till gräsklipparen så det var bara att jobba på. De senaste veckornas torka märks, på sina ställen är gräset mer gult än grönt. Jorik hade jag i ett långt snöre runt midjan så att han kunde hänga med. Tiden att springa lös är över för honom efter det otäcka bettet han fick förra sommaren. Jag klippte ungefär en tredjedel av allt gräs, sedan upptäckte bromsen att det kommit friskt blod till skogen, det var bara att ge upp. Jag övergick till att titta på min blivande örtagård. Vacker, eller hur? 😂 Planteringen som för en datanörd så pedagogiskt gjorts efter dot (dragon, oregano, timjan) och andra små kodsystem, ja de är utplånade från jordens yta. Det enda som frodas är en rejäl maskros, och det är i och för sig inte illa. Men kan göra vin. Eller diverse tinkturer som ska bota en massa saker. Men nu råkar jag ha en hel del maskros ändå så jag hade uppskattat åtminstone ett litet ynkligt blad av dragon, men nej. Nåväl. Livet är långt, det hinns nog med. 
 
Dagens måltid intogs på trappan, direkt ur stekpannan. Köttbullar och ägg, till det serverades fågelsång. 5 point i Guide Michelin får denna restaurang. 
 
 
Och så har vi ju skogen. Skogen ❤ Nu är jag i och för sig en sådan kärring som också trivs framför vedspisen med stickningen och radio Gävleborg på transistorn, men. Men. Skogen! Det är nästan tur att jag måste ut och jaga Internet bland kottar, tallar och granar, annars skulle jag inte få uppleva det här: 
 
 
 
 
Vet ni förresten vad det här är? 
 
 
 
Jo, likt högstadiets rökruta (som jag var för präktig att besöka) så är det här Torparkärringens egen lilla Internetruta 😂 Om man står just här,  och undviker att bli mat åt diverse blodsugande kryp, ja då inträffar det magiska att man mitt i gästrikeskogen har perfekt Internet. Halleluja, prejs the lord. 
 
Men nu kom jag på. Jag har ju haft ett oanmält och okänt besök. Vederbörande har besökt torpets dass och mycket prydligt städat efter sig. Men, kära du. Självklart får du låna dass om andan så att säga faller på. Men. Men. Hur har vi det med kunskaperna i miljövård? Man kastar inte våtservetter i dasstunnan, såg du inte sopkorgen? Det är nog dags att skriva en vacker instruktion för eventuella nya dass-gäster. Och vad jag ska göra med dessa våtservetter... ja jag blundar och glömmer dem helt enkelt! 😜😁

Kommentera här: